kalasbarn + botad ångest?
assoooo.. sorry att jag är sämst på att uppdatera !
men har helt enkelt inte så jävla mycket att skriva om numera.
mitt liv är ungefär såhära var dag:
Varför? JOOOOOOOO för att testosteronet har hjälp mig så jävla mycket.
Lördagen den 18e februari hade jag mitt T-kalas och det var fint som fan.
Vegansmörgåstårta på dumpstrat bröd tillsammans med världens finaste folk.
<3
Vad mer kan en önska sig?
Tillbaks till testot.. ni vet säkerligen redan varför det har vart så fabulous för mig.
men nu ska jag avslöja ytterligare en grej: jag är inte alltid glad! oMG!
nejmen, även fast min röst förändrats som fan, fett har förflyttat sig och muskler vuxit fram så fanns det ju ett litet problem som brukade tynga ner mig till botten så fort jag tänkte på det.
Och det var lack of penis. På mig själv alltså.
Jag kunde få sån jävla panik över det.
Osäker på om det är vad som kallas panikångest eller inte. Int fan är det trevligt iallafall.
Riktig Mardrum. Ser ingen som helst lösning, ingenting är värt och jag börjar fila på mitt testamente.
Typ så. (Min hemlighet till att lugna ner mig: ligg platt på rygg i sängen, lagom brett isär med benen och tänk "pung pung pung" i huvudet medan du visualiserar formen i ditt huvud, så känns det som så mellan benen också och du blir lugn. Meditation tror jag minsann det kallas. )
hur som! jag pratar i imperfekt eftersom jag inte känner så längre.
inte för att jag på nåt sätt accepterat mina (i mitt huvud) kroppsliga defekter (läs kön)
utan för att jag helt enkelt är oförmögen att gråta, eller ens tänka de jobbiga tankarna.
låter himlans mysko va?
men det verkar vara pga stämningstabiliserande mediciner som jag fått utskrivna
(inte samma sak som antideppressiva) bla bla bla. jag känner mig lite mysko, lite som en zombie ibland. känner inte sådär super mycket inför något längre, men det är skönt som omväxling. har vart så jävla mycket upp och ner hela livet.. mest ner. medicinerna kan också sänka sexlusten, vilket jag absolut tror har hänt mig, och det har säkerligen inverkan på att jag känner mig dysforisk så sällan nuförtiden. no need to feel inadequate, liksom, om du inte ens känner direkta lusten till att ha sexuellt umgänge med någon. missförstå mig rätt: jag mår fortfarande dåligt över dessa sakerna, och kan få en klump i bröstkorgen om jag tänker på det, men det var så jävla länge sen nu som det kom som ett meteoritregn över mig, eller en lavin. nu försvinner känslan lika snabbt som den kom och jag kan knappt ens tänka de jobbiga tankarna längre än nån sekund. de biter liksom inte längre, och ja, jag har testat provocera mitt egna psyke.
Jaja ett år på testo! kanske två månader på Lamictal, och jag glider vidare i livet.
För ett år sen var mitt liv ungefär såhära:
" Tack för mig, jag orkar inte leva här
Jag ber till Gud, snälla ta mig till en annan värld!
Jag ser min mamma där och äntligen så är jag fri
Tåren på min kind, ja, den är borta när jag kommer dit
Öppna Guds portar, hör ni mitt hjärta?
Det stannar inom kort för det är taktet till smärta
Tack för det ni gjort mot mig, nu är ni väl så stolta?
När grabben ligger hemma under täcket och vill gråta "
nu är det, som sagt, mer såhär:
måste lyssnas på för att känn hoppet! <3
(fast inte just nu kanske. nu är det rätt melankoliskt. .
tänk morrisey, bon iver, eller the tallest man on earth)
summa summarum: jag lever.
men har helt enkelt inte så jävla mycket att skriva om numera.
mitt liv är ungefär såhära var dag:
Varför? JOOOOOOOO för att testosteronet har hjälp mig så jävla mycket.
Lördagen den 18e februari hade jag mitt T-kalas och det var fint som fan.
Vegansmörgåstårta på dumpstrat bröd tillsammans med världens finaste folk.
<3
Vad mer kan en önska sig?
Tillbaks till testot.. ni vet säkerligen redan varför det har vart så fabulous för mig.
men nu ska jag avslöja ytterligare en grej: jag är inte alltid glad! oMG!
nejmen, även fast min röst förändrats som fan, fett har förflyttat sig och muskler vuxit fram så fanns det ju ett litet problem som brukade tynga ner mig till botten så fort jag tänkte på det.
Och det var lack of penis. På mig själv alltså.
Jag kunde få sån jävla panik över det.
Osäker på om det är vad som kallas panikångest eller inte. Int fan är det trevligt iallafall.
Riktig Mardrum. Ser ingen som helst lösning, ingenting är värt och jag börjar fila på mitt testamente.
Typ så. (Min hemlighet till att lugna ner mig: ligg platt på rygg i sängen, lagom brett isär med benen och tänk "pung pung pung" i huvudet medan du visualiserar formen i ditt huvud, så känns det som så mellan benen också och du blir lugn. Meditation tror jag minsann det kallas. )
hur som! jag pratar i imperfekt eftersom jag inte känner så längre.
inte för att jag på nåt sätt accepterat mina (i mitt huvud) kroppsliga defekter (läs kön)
utan för att jag helt enkelt är oförmögen att gråta, eller ens tänka de jobbiga tankarna.
låter himlans mysko va?
men det verkar vara pga stämningstabiliserande mediciner som jag fått utskrivna
(inte samma sak som antideppressiva) bla bla bla. jag känner mig lite mysko, lite som en zombie ibland. känner inte sådär super mycket inför något längre, men det är skönt som omväxling. har vart så jävla mycket upp och ner hela livet.. mest ner. medicinerna kan också sänka sexlusten, vilket jag absolut tror har hänt mig, och det har säkerligen inverkan på att jag känner mig dysforisk så sällan nuförtiden. no need to feel inadequate, liksom, om du inte ens känner direkta lusten till att ha sexuellt umgänge med någon. missförstå mig rätt: jag mår fortfarande dåligt över dessa sakerna, och kan få en klump i bröstkorgen om jag tänker på det, men det var så jävla länge sen nu som det kom som ett meteoritregn över mig, eller en lavin. nu försvinner känslan lika snabbt som den kom och jag kan knappt ens tänka de jobbiga tankarna längre än nån sekund. de biter liksom inte längre, och ja, jag har testat provocera mitt egna psyke.
Jaja ett år på testo! kanske två månader på Lamictal, och jag glider vidare i livet.
För ett år sen var mitt liv ungefär såhära:
" Tack för mig, jag orkar inte leva här
Jag ber till Gud, snälla ta mig till en annan värld!
Jag ser min mamma där och äntligen så är jag fri
Tåren på min kind, ja, den är borta när jag kommer dit
Öppna Guds portar, hör ni mitt hjärta?
Det stannar inom kort för det är taktet till smärta
Tack för det ni gjort mot mig, nu är ni väl så stolta?
När grabben ligger hemma under täcket och vill gråta "
nu är det, som sagt, mer såhär:
måste lyssnas på för att känn hoppet! <3
(fast inte just nu kanske. nu är det rätt melankoliskt. .
tänk morrisey, bon iver, eller the tallest man on earth)
summa summarum: jag lever.
låt mig finnas lite mer, jag är inte beredd att dö än
Dör att Laleh är så jävla bra. Det här kan absolut vara en av världens peppigaste låtar.
Den kan tolkas in i en transkilles vardag, i väntan på att få börja leva sitt liv. Hur som helst ger den mig oerhört starka känslor och får mig att känna hopp. Lyssna på den själv och känn in, känn av!
Låten, och skivan kom ut just idag, och finns på Spotify.
>>>>>>>>>>Laleh – Vårens första dag<<<<<<<<<<<
Har ni inte spotify får ni tjacka skivan. I know I will.
Att hon har gjort en låt om mig gör ju bara saken ännu mycket bättre====
" Samuel, Samuel, Samuel . .
don't compare the worst in them, with the best in you.
Only love can change them. "
<3333333333333 jag tror seriöst att hon och jag borde kära ner oss totalt i varandra. det vore det bästa,
På samma tema:
En bild på Vårens Första Dag år 2008. Det var april, jag var 17 och nyförälskad.
redigeringen är meningen att se ut som en romantisk, svunnen tid.
och det var länge sen, och jag har nog förändrats väldigt mycket som människa under de 4 åren som gått. Men ändå känns det som jag har stått stilla på samma punkt, jag har lärt mig en jävla massa saker men jag har inte hunnit tillämpa de på mig själv. Självförverkligande gör du bara själv.
Jag ska lära mig vara med mig själv, och inte se det som en Väntan på Vadå?
Jag har alldeles för länge förlitat mig på andra och hängt upp mitt liv på nån annans,
just sånt jag predikar emot.
Jag ska lära mig stå på egna ben.
Och det var just det jag tänkte när jag såg på fyrverkerierna över staden, när ropen bakom mig förkunnade att det nya året har slagit in, och jag höll champagneglaset i ena handen, en ölburk i andra och en cigarett mellan några fingrar. Jag tror jag syftade på att klara mig med bravur själv, och inte på att jag de facto inte kunde stå för att jag var full som en kastrull.
För det var jag inte.
Eller?
Jag är inte rädd för att dö,
men heller inte beredd än.
det är väl värt att leva chansar jag.
- Grioa
Den kan tolkas in i en transkilles vardag, i väntan på att få börja leva sitt liv. Hur som helst ger den mig oerhört starka känslor och får mig att känna hopp. Lyssna på den själv och känn in, känn av!
Låten, och skivan kom ut just idag, och finns på Spotify.
>>>>>>>>>>Laleh – Vårens första dag<<<<<<<<<<<
Har ni inte spotify får ni tjacka skivan. I know I will.
Att hon har gjort en låt om mig gör ju bara saken ännu mycket bättre====
" Samuel, Samuel, Samuel . .
don't compare the worst in them, with the best in you.
Only love can change them. "
<3333333333333 jag tror seriöst att hon och jag borde kära ner oss totalt i varandra. det vore det bästa,
På samma tema:
En bild på Vårens Första Dag år 2008. Det var april, jag var 17 och nyförälskad.
redigeringen är meningen att se ut som en romantisk, svunnen tid.
och det var länge sen, och jag har nog förändrats väldigt mycket som människa under de 4 åren som gått. Men ändå känns det som jag har stått stilla på samma punkt, jag har lärt mig en jävla massa saker men jag har inte hunnit tillämpa de på mig själv. Självförverkligande gör du bara själv.
Jag ska lära mig vara med mig själv, och inte se det som en Väntan på Vadå?
Jag har alldeles för länge förlitat mig på andra och hängt upp mitt liv på nån annans,
just sånt jag predikar emot.
Jag ska lära mig stå på egna ben.
Och det var just det jag tänkte när jag såg på fyrverkerierna över staden, när ropen bakom mig förkunnade att det nya året har slagit in, och jag höll champagneglaset i ena handen, en ölburk i andra och en cigarett mellan några fingrar. Jag tror jag syftade på att klara mig med bravur själv, och inte på att jag de facto inte kunde stå för att jag var full som en kastrull.
För det var jag inte.
Eller?
Jag är inte rädd för att dö,
men heller inte beredd än.
det är väl värt att leva chansar jag.
- Grioa
Att komma ut på Arbetsförmedlingen 101
Först vill jag bara meddela att jag har gått och blivit en otroligt allmänbildad och modemedveten hipster.
det som inte syns på bilden är att jag har blonderat mig en aning. lite lätta slingor bara. mycket fint
OKEJ! tillbaks till ämnet:
idag var jag på arbetsförmedlingen för att skriva in mig där igen, mest för att jag är lat och girig och vill ha cash för de dagar jag är (självvalt) ledig från mitt extrajobb. (men också för att jag faktiskt är intresserad av att få ett nytt jobb. jag kan ju inte lagerråtta mig föralltid)
hursomhelst. det var typ 2 år sen jag var inskriven senast så jag var tvungen att göra en ny användare på ams.se, men sen när jag skulle skriva in mig på plats (efter 2 timmars väntan) var det som så att jag fanns kvar i deras system. Eller, mitt personnummer fanns kvar.. men det var nåt mysko med mitt förnamn.
Så jag var alltså tvungen att komma ut där, för arbetsförmedlaren Roger eller Rolf eller Gunnar eller var han hette. Därefter gick mycket av samtalet ut på att han talar gott om Thailand osv.
När vi var färdiga och jag skulle gå, tog vi i hand och han säger "Jag skulle aldrig gissa att du var(t ?) tjej"
jag säger käckt "såklart!" men innerst inne bubblar det mörka föraktet för såna som han.
men vad ska en göra? om folk inget för veta, så vet de ju bara inte.
självklart var jag som en exotisk blomma för honom, nåt helt nytt som bara sagorna talat om.
shit, va poetisk jag är.
häromnatten spenderade jag många timmar ramlandes runt på wikipedias dunkla farvatten, och lärde mig allt om Beat Generationen, för allt hängde samman. Men nu minns jag ju ingenting, men ska läsa bok om ämnet har jag bestämt. Kanske tatuera in den här myyyyyyystiska djuret jag hittade på något vis:
det som inte syns på bilden är att jag har blonderat mig en aning. lite lätta slingor bara. mycket fint
OKEJ! tillbaks till ämnet:
idag var jag på arbetsförmedlingen för att skriva in mig där igen, mest för att jag är lat och girig och vill ha cash för de dagar jag är (självvalt) ledig från mitt extrajobb. (men också för att jag faktiskt är intresserad av att få ett nytt jobb. jag kan ju inte lagerråtta mig föralltid)
hursomhelst. det var typ 2 år sen jag var inskriven senast så jag var tvungen att göra en ny användare på ams.se, men sen när jag skulle skriva in mig på plats (efter 2 timmars väntan) var det som så att jag fanns kvar i deras system. Eller, mitt personnummer fanns kvar.. men det var nåt mysko med mitt förnamn.
Så jag var alltså tvungen att komma ut där, för arbetsförmedlaren Roger eller Rolf eller Gunnar eller var han hette. Därefter gick mycket av samtalet ut på att han talar gott om Thailand osv.
När vi var färdiga och jag skulle gå, tog vi i hand och han säger "Jag skulle aldrig gissa att du var(t ?) tjej"
jag säger käckt "såklart!" men innerst inne bubblar det mörka föraktet för såna som han.
men vad ska en göra? om folk inget för veta, så vet de ju bara inte.
självklart var jag som en exotisk blomma för honom, nåt helt nytt som bara sagorna talat om.
shit, va poetisk jag är.
häromnatten spenderade jag många timmar ramlandes runt på wikipedias dunkla farvatten, och lärde mig allt om Beat Generationen, för allt hängde samman. Men nu minns jag ju ingenting, men ska läsa bok om ämnet har jag bestämt. Kanske tatuera in den här myyyyyyystiska djuret jag hittade på något vis:
som utlovat: nakenbilder
nedan följer några schyssta bilder på min magnifika kropp, ungefär 10 månader på testosteron.
bilderna är helt oredigerade, men självklart har jag valt de mest smickrande vinklarna och slängt en hel drös med bilder.. jag är inte alltid såhär fabulous! eller.. . ;) ?
ser ni nu varför jag aldrig kunnat se mig som tjej? w00t w00t!
sista bilden: wowaweewa! träningen ger resultat.
meennnnn.. baksidan av testosteron - bokstavligen! : : : :
börjar få rätt schyssta vingar ändå. HÄHÄ.
jag är otroligt egocentrisk, jag vet.
försöker träna mycket, men oftast blir det bara en eller två gånger i veckan. möjligtvis tre.
har dock nu skaffat mig en träningskamrat så då peppar vi varandra. han kommer hit och tvingar iväg mig. haha. ska laga någon slags käk nu som jag kan bjuda på. Pre-workout böngryta, typ. hellyeah!
japp. så då blev det ett inlägg uteslutande om min kropp och mina långsamt växande muskler.
ska se om det hinner bli mer ändring innan den 18 feb då jag firar ett år på testosteron.
och ja, det skall firas!
bilderna är helt oredigerade, men självklart har jag valt de mest smickrande vinklarna och slängt en hel drös med bilder.. jag är inte alltid såhär fabulous! eller.. . ;) ?
ser ni nu varför jag aldrig kunnat se mig som tjej? w00t w00t!
sista bilden: wowaweewa! träningen ger resultat.
meennnnn.. baksidan av testosteron - bokstavligen! : : : :
börjar få rätt schyssta vingar ändå. HÄHÄ.
jag är otroligt egocentrisk, jag vet.
försöker träna mycket, men oftast blir det bara en eller två gånger i veckan. möjligtvis tre.
har dock nu skaffat mig en träningskamrat så då peppar vi varandra. han kommer hit och tvingar iväg mig. haha. ska laga någon slags käk nu som jag kan bjuda på. Pre-workout böngryta, typ. hellyeah!
japp. så då blev det ett inlägg uteslutande om min kropp och mina långsamt växande muskler.
ska se om det hinner bli mer ändring innan den 18 feb då jag firar ett år på testosteron.
och ja, det skall firas!
Boka vegansk julbord nu, kära vänner!
har haft fullt upp på sistone med jobb and whatnot.
men nu tänkte jag ta tillfället i akt att tipsa om ett alldeles ypperligt event
som kommer gå av stapeln i min hemstad Västerås söndagen den 18/12, nämligen ett veganskt julbord!
För andra året i rad går några härliga eldsjälar ihop för att erbjuda stackars inskränkta västeråsare nånting alternativt till denna annars så köttfixerade högtid!
Nej men på allvar, det kommer bli ypperligt bra och nånting som absolut inte sker varje dag i denna stad!
Så stort att vi tillochmed var med i tidningen för denna grej! Men pass på!
Det finns begränsat antal platser så du BÖR boka så fort du ser detta!
artikeln: http://www.direktpress.se/vasterastidning/Hem/Mat--Dryck/Har-finns-skinka-utan-rumpa/
mer info här eller på facebook.
och för att inte tappa läsare bjuder jag på denna gamla goding!
Sam 17 år!
super julig, jag vet!
men nu tänkte jag ta tillfället i akt att tipsa om ett alldeles ypperligt event
som kommer gå av stapeln i min hemstad Västerås söndagen den 18/12, nämligen ett veganskt julbord!
För andra året i rad går några härliga eldsjälar ihop för att erbjuda stackars inskränkta västeråsare nånting alternativt till denna annars så köttfixerade högtid!
Nej men på allvar, det kommer bli ypperligt bra och nånting som absolut inte sker varje dag i denna stad!
Så stort att vi tillochmed var med i tidningen för denna grej! Men pass på!
Det finns begränsat antal platser så du BÖR boka så fort du ser detta!
artikeln: http://www.direktpress.se/vasterastidning/Hem/Mat--Dryck/Har-finns-skinka-utan-rumpa/
mer info här eller på facebook.
och för att inte tappa läsare bjuder jag på denna gamla goding!
Sam 17 år!
super julig, jag vet!
ch-ch-ch-ch-chaaangees!
:} taking duckface to the next level!
min norska vän Luca sa att han knappt kände igen mig på gamla bilder.
nog fan är det stor skillnad, men jag kan inte riktigt sätta ord på vad som förändrats.
- nacken har helt klart blivit maffigare och det gillar jag galet mycket. hatade min pinnhals.
- har blivit kantigare i ansiktet i allmänhet. bredare, och liksom mindre feminim.. nähäää ?
- sen har typ min näsa blivit längre!! kan vara den några gram tunga ringen som hänger i den, men också kan det vara så som de säger: stor näsa, stor kuk. aha!
Förändringar! Som jag har märkt! Sedan jag började på testosteron!
- efter bara en vecka tyckte jag mig se att min högst skattade könsdel hade vuxit till sig, minst dubbelt så stor som innan. detta hade jag typ missat när jag läst på internet om vad som skulle hända, så det var minst sagt den trevlig överraskning. sen fortsätter den växa i flera år, till kanske en tummes storlek (får jag hoppas)
- började lukta svett snabbare än förr. och starkare lukt. luktar numera nästan uteslutande curry om jag inte tar deo på direkten efter jag duschar (okej, lite överdrivet, men om jag sover en natt utan deo luktar jag svett på morgonen. och curry)
- efter en månad lite plus, började folk säga att min röst lät annorlunda. jag sa att jag var lite förkyld, men även när jag var frisk sa folk att den hade förändrats. vissa trodde de ringt fel, mina päron trodde de råkat ringa min bror osv. fett najs.
- efter 2-3 månader upptäckte jag att jag alltid sågs som snubbe. jag kunde inte ens komma ihåg när en främling sagt fel pronomen till mig. visst, föräldrar och gamla vänner fucka upp ibland, men det är en vanesak och kommer förändras sålänge de stöttar dig och vill dig väl (Y)
hårväxt har jag även fått på knäskålarna och det letar sig upp för låren nu. synligare än förut, men inte grova och bara lite mörka. även pubis vill växa till sig... ut på låren. Någon raggarrand har inte dykt upp, men jag har sett 1-2 mörkare hårstrån precis under naveln och så är hela magen pyttelite blond-fjunig.
det här kommer bli bra det.
snart har jag gått ett år på T! det skall firas!
jag lämnar denna här!
no hands, no hands! - no boobs, no boobs!
aldrig förut publicerad bild på mig. (eller ja, fann den på en gammal väns bilddagbok)
från nyårsafton 2007-2008. Jag är 17 år på bilden, spinkig som satan och har en Skogsbär-Cider hängandes i septumringen. (tål inte de där cidrerna längre, blev alldeles för mycket såna det året - bla på nyår, P&L och Pride)
haha fy. får kväljningar än idag av en smutt på de cidrerzarna.
lol.
Det jag försöker säga med bilden: Jag har blivit blessad av Gud (Som Ken Ring skulle ha sagt)
nejmen.
jag är jävligt lycklig lottad som har en helt okej kropp. min kropp ser absolut inte ut som ärketypen av en kvinna. nejnejnej. jag har relativt små höfter och röv, i stort sett obefintliga bröst, ingen vidare midja, ganska breda axlar, helt okej stora händer men ganska små fötter. a just det, så är jag jävligt lång också , 180 cm-nåt.
kort sagt har jag levt i en kropp som inte har vart så far off från vad jag alltid önskat mig, så jag är glad som satan åt det. det har gjort mitt liv mycket lättare att leva,, att jag redan såg ut som en lång och skranglig pojke i kroppen innan jag själv såg mig som sådan.
för de transkillar som i motsats till mig har berikats med yvigare former kan jag bara säga att det blir bättre.
du kan träna för att bygga muskler i överkropp, rygg axlar armar, så du får bredare siluett (?) och det blir mindre fokus på höfterna.
jag tror också att träna bröst är en mycket bra idé. det borde kunna träna bort en del fett, och de blir hårdare underst och 'klyftan' kan se mer ut som muskler än just en klyfta. men som sagt, jag har ingen erfarenhet av detta och folk säger olika. men generellt sätt vill du träna hela kroppen lika mycket, med mycket tunga basövningar som bänk, rodd, axelpress och benpress ungefär. kolla beefheads.ning.com, fenomenalt forum för bodybuildande transkillar.
sen, om du vill få testosteron (det är inte alla som vill det, och jag prackar inte på någon)
så kommer fettet omfördelas så att dina kvinnliga former i stort sett försvinner. fettet kommer gå från lår och rumpa till midjan istället. Voíla! En manligare kropp!
Svaret till min läsare Leo är alltså:
nej jag har inte gjort någon bröstoperation än. jag skulle kunna klara mig utan det också, om det inte var så att jag har hejdlösa komplex för mina bröstvårtor. Själva vårtgården är helt okej färg och storlek, men vårtan-vårtan är alldeles för stor för en mans. Till och med stor för en kvinnas, tycker jag. Och det gillar jag absolut inte, det är mest därför jag använder sport-topp-grej (har aldrig använt en riktigt binder), för att trycka ner bröstvårtorna.
jag kommer dock göra en operation så fort jag får tid av utredningsteamet osv. för jag ska bannemej bada nästa sommar!
i våras kollade jag upp lite info och skulle faktiskt på möte hos en privat plastikkirurg om bröstreduktion (mastektomi eller liknande) men det blev inställt för de sa att de inte gjorde sånt på såna som mig. typ. haha.
men det ska absolut gå att göra en sådan bröstoperation utan att gå via transutredning, men jag pallade bara inte, och tänkte att nog kan jag vänta ett år till. Antar att de kostar runt 30 000 - 40 000 nånting. En hel del pengar, med andra ord.
Vad vill ni höra om nästa gång?
om det inte blir nå tips så blir det om penisar igen!
det är min hjärtefråga just nu! det, och att tatuera!
från nyårsafton 2007-2008. Jag är 17 år på bilden, spinkig som satan och har en Skogsbär-Cider hängandes i septumringen. (tål inte de där cidrerna längre, blev alldeles för mycket såna det året - bla på nyår, P&L och Pride)
haha fy. får kväljningar än idag av en smutt på de cidrerzarna.
lol.
Det jag försöker säga med bilden: Jag har blivit blessad av Gud (Som Ken Ring skulle ha sagt)
nejmen.
jag är jävligt lycklig lottad som har en helt okej kropp. min kropp ser absolut inte ut som ärketypen av en kvinna. nejnejnej. jag har relativt små höfter och röv, i stort sett obefintliga bröst, ingen vidare midja, ganska breda axlar, helt okej stora händer men ganska små fötter. a just det, så är jag jävligt lång också , 180 cm-nåt.
kort sagt har jag levt i en kropp som inte har vart så far off från vad jag alltid önskat mig, så jag är glad som satan åt det. det har gjort mitt liv mycket lättare att leva,, att jag redan såg ut som en lång och skranglig pojke i kroppen innan jag själv såg mig som sådan.
för de transkillar som i motsats till mig har berikats med yvigare former kan jag bara säga att det blir bättre.
du kan träna för att bygga muskler i överkropp, rygg axlar armar, så du får bredare siluett (?) och det blir mindre fokus på höfterna.
jag tror också att träna bröst är en mycket bra idé. det borde kunna träna bort en del fett, och de blir hårdare underst och 'klyftan' kan se mer ut som muskler än just en klyfta. men som sagt, jag har ingen erfarenhet av detta och folk säger olika. men generellt sätt vill du träna hela kroppen lika mycket, med mycket tunga basövningar som bänk, rodd, axelpress och benpress ungefär. kolla beefheads.ning.com, fenomenalt forum för bodybuildande transkillar.
sen, om du vill få testosteron (det är inte alla som vill det, och jag prackar inte på någon)
så kommer fettet omfördelas så att dina kvinnliga former i stort sett försvinner. fettet kommer gå från lår och rumpa till midjan istället. Voíla! En manligare kropp!
Svaret till min läsare Leo är alltså:
nej jag har inte gjort någon bröstoperation än. jag skulle kunna klara mig utan det också, om det inte var så att jag har hejdlösa komplex för mina bröstvårtor. Själva vårtgården är helt okej färg och storlek, men vårtan-vårtan är alldeles för stor för en mans. Till och med stor för en kvinnas, tycker jag. Och det gillar jag absolut inte, det är mest därför jag använder sport-topp-grej (har aldrig använt en riktigt binder), för att trycka ner bröstvårtorna.
jag kommer dock göra en operation så fort jag får tid av utredningsteamet osv. för jag ska bannemej bada nästa sommar!
i våras kollade jag upp lite info och skulle faktiskt på möte hos en privat plastikkirurg om bröstreduktion (mastektomi eller liknande) men det blev inställt för de sa att de inte gjorde sånt på såna som mig. typ. haha.
men det ska absolut gå att göra en sådan bröstoperation utan att gå via transutredning, men jag pallade bara inte, och tänkte att nog kan jag vänta ett år till. Antar att de kostar runt 30 000 - 40 000 nånting. En hel del pengar, med andra ord.
Vad vill ni höra om nästa gång?
om det inte blir nå tips så blir det om penisar igen!
det är min hjärtefråga just nu! det, och att tatuera!
my private life is an inside joke - no one will explain it to me
har kommit fram till att det är oerhört påfrestande att sticka ut på alla sätt i livet.
jag kommer aldrig passa in i vanliga samhället, mina erfarenheter är långt ifrån vad 'vanligt' folk får vara med om. saker som andra tar för givet kan jag bara drömma om. kanske om 3 år sa min psykolog att det kan finnas nån operation som kan ge transkillar en (typ) normalstor penis med känsel och som kan resa sig av sig själv, pissas genom och såklart se bra ut.
Här är det bästa resultatet jag nånsin sett:
klicka för större. Obviously NSFW, som de brukar säga på tumblr.
det här är en världsa bra blogg, men den skall dock läggas ner,
men om ni har tur hinner ni se lite naket iallafall!
http://onlyjxx.tumblr.com/tagged/metoidioplasty
JA! så min utredare/psykolog/tjofräs gav mig galna förhoppningar då när hon sa att det kanske dröjer 3 år eller nåt sånt. jag hade gissat på att om 10 år finns det tillfredställande operationer som kan göra så att jag inte alls känner mig dysforisk (An emotional state characterized by anxiety, depression, or unease.).
SKIT SAMMA! det jag egentligen skulle rambla om var att jag redan, ofrivilligt sticker ut ur den gråa massan genom att vara transsexuell vilket jag inte kan göra något åt. men sen att jag också råkar ha en jävla massa åsikter som också faller utanför ramarna av vad som är normalt och godtagbart i det här samhället gör inte mitt liv lättare. det finns mycket jag hatar!
- tillexempel står jag inte ut med folk som tycker att kött är det enda rätta, att allt vegetariskt är idioti.
- jag står inte ut med folk som frågar så fort de får höra att nån är gravid eller fått barn: Vad blev det för nåt? Det blev ett barn, goddamnit!! Vad är det för fel på folk!?
- sen gillar jag inte heller att Amore har höjt priset på falafelpizza från 55 (?) till hela 70!!! när hände detta ? ?
hursomhaver: updaten lyder som sådan:
jag har nu fått recept på testosteron (nebido) via svenska vården. inte en dag för tidigt må jag säga!
så tack och adjö till danmark, du har räddat mitt liv, och nu kan jag fortsätta mitt liv.
21 år gammal och någon slags framtid ahead!
såhär glad är jag över det:
21 år och finnigare än när jag var 16. får se när jag lookar my age och grejher..
NAKENCHOCK!
kvällstidningar och deras hemmasnickrade ord.. .
här, som lovat, chockerande nakenbild på moí!
this was taken maybe 4 months ago, när jag hade gått på testo i fyra månader nåt såndärnt.
nu borde jag vara biffigare för jag har tränat mer och absolut blivit starkare. här om dagen upptäckte jag att jag kunde göra hela tio (10) riktiga armhävningar! otrolig förändring eftersom jag hela mitt liv kunnat göra i genomsnitt noll, max 2. ryggen däremot är jag har jag ingen direkt progress update på; kan göra 3-4 chins/pull-ups (den lite lättare sorten, där du använder biceps mycket och inte bara ryggen. smala alltså)
NOG OM DET!
jag har ju lovat i typ 2 år att jag ska bli bättre på att blogga. men jag har stoooooooooooora problem med det.
när jag väl får inspiration att skriva så blir det så jävla spretigt för att jag har så mycket att säga på en å samma gång. lösningen på detta är ju att bloggga oftare, då får ni dessutom se mer av mina humörsvängningar. det är skoj.
ett annat problem är det att jag inte gillar blogg.se för att det dels inte går att designa texten (utan html) så då ser allt fett lame ut och jag är en syn-människa och skulle själv rata ett inlägg som ser ut så här. Och också så är det drygt att kommentera, folk måste fylla i sina uppgifter typ hela tiden, och jag kan inte svara direkt på vad denne har sagt utan får typ skriva i deras blogg eller kommentera själv på mitt inlägg och det är ju minimal chans att förste kommentören kommer tillbaka och kollar.
DÄRFÖR! funderar jag på att börja använda blogspot eller wordpress istället. jobbar lite på det och undersöker vilket som vore bäst. minns dock inte vad jag kommit fram till... yeaah.
MEN UPPDATERING DÅ!
imorgon, kära vänner, börjar ett nytt skede i mitt liv! jag ska på möte, och det ska bli spännande. Jag ska träffa endokrinologen för första gången, det är denne som ska skriva ut recept på testosteron till mig såsmåningom. Troligtvis kommer jag inte få det imorgon, för de är jävla strulpellar och drar ut på allting långt åt helvete och tappar bort papper och har sig. MEN! Det ska iallafall bli av, och jag har ingen aning om vad vi egentligen ska prata om och vad vi ska komma fram till men förhoppningsvis går jag därifrån med en känsla av hopp och framtid osv. Men troligtvis inte.
Frågor på det?
Kommentera!
här, som lovat, chockerande nakenbild på moí!
this was taken maybe 4 months ago, när jag hade gått på testo i fyra månader nåt såndärnt.
nu borde jag vara biffigare för jag har tränat mer och absolut blivit starkare. här om dagen upptäckte jag att jag kunde göra hela tio (10) riktiga armhävningar! otrolig förändring eftersom jag hela mitt liv kunnat göra i genomsnitt noll, max 2. ryggen däremot är jag har jag ingen direkt progress update på; kan göra 3-4 chins/pull-ups (den lite lättare sorten, där du använder biceps mycket och inte bara ryggen. smala alltså)
NOG OM DET!
jag har ju lovat i typ 2 år att jag ska bli bättre på att blogga. men jag har stoooooooooooora problem med det.
när jag väl får inspiration att skriva så blir det så jävla spretigt för att jag har så mycket att säga på en å samma gång. lösningen på detta är ju att bloggga oftare, då får ni dessutom se mer av mina humörsvängningar. det är skoj.
ett annat problem är det att jag inte gillar blogg.se för att det dels inte går att designa texten (utan html) så då ser allt fett lame ut och jag är en syn-människa och skulle själv rata ett inlägg som ser ut så här. Och också så är det drygt att kommentera, folk måste fylla i sina uppgifter typ hela tiden, och jag kan inte svara direkt på vad denne har sagt utan får typ skriva i deras blogg eller kommentera själv på mitt inlägg och det är ju minimal chans att förste kommentören kommer tillbaka och kollar.
DÄRFÖR! funderar jag på att börja använda blogspot eller wordpress istället. jobbar lite på det och undersöker vilket som vore bäst. minns dock inte vad jag kommit fram till... yeaah.
MEN UPPDATERING DÅ!
imorgon, kära vänner, börjar ett nytt skede i mitt liv! jag ska på möte, och det ska bli spännande. Jag ska träffa endokrinologen för första gången, det är denne som ska skriva ut recept på testosteron till mig såsmåningom. Troligtvis kommer jag inte få det imorgon, för de är jävla strulpellar och drar ut på allting långt åt helvete och tappar bort papper och har sig. MEN! Det ska iallafall bli av, och jag har ingen aning om vad vi egentligen ska prata om och vad vi ska komma fram till men förhoppningsvis går jag därifrån med en känsla av hopp och framtid osv. Men troligtvis inte.
Frågor på det?
Kommentera!
kanske blir det nåt av mig också tillslut
ett slumrande monster har väckts inom mig!
låt mig ta det från början:
i helgen var jag i stockholm.
jag och mitt sällskap besökte Hallongrottan
tur att jag har ett välbetalt extraknäck, för detta besök blev dyrt.
2-3 timmar senare, 600(+) kronor fattigare lämnade jag och min kompanjon grottan med en kasse fylld med härlig kultur: 2 nummer av tidningen Brand, nån bok om veganism och
TVÅ ALLDELES YPPERLIGA SERIEBÖCKER
- 'Slåss som en tjej' av Tiitu Takalo, om en grupp anarkafeminister som bestämmer sig för att ge igen på en våldtäktsman.
- Och den andra boken! Är den som har frälst mig mest av allt på många år: MARAN av Lina Neidestam
Boken är nåt så ovanligt som ett porr-epos i norrländska skogar; full med älvor, varulvar och andra sagoting!
Men det är inte det som gjort mig alldeles lyrisk! Utan det är Linas fantastiska teknik. Jag hittar inte ens ord för det, men den precisionen i tuschstrecken, detaljrikedomen och användandet av färger.. Det är så sablans snyggt! Verkligt fastän det är väldigt serietecknaraktigt. Allt arbete konstnären har lagt ner syns verkligen, all noga studerande av referensbilder märks, det är så nära perfektion jag kan tänka mig.
Lina har återuppväckt min gamla passion för Don Rosa. Hennes noggrannhet och sinne för detaljer påminner väldigt mycket om min barndoms favorittecknare. Det enda som saknas är ankorna. Nu är det nakna kroppar i massor istället. Jag måste säga att mitt vuxna, testosteronstinna jag gillar Maran mer än vad jag gillar Joakim von Ankas Liv.
kontentan av allt detta dravvel är; JAG SKA SÄTTA FART PÅ MITT RITANDE!
här, smakprov! .. och ja, jag är egocentrisk såklart.
true story.
kossan var redan på pappret.
låt mig ta det från början:
i helgen var jag i stockholm.
jag och mitt sällskap besökte Hallongrottan
tur att jag har ett välbetalt extraknäck, för detta besök blev dyrt.
2-3 timmar senare, 600(+) kronor fattigare lämnade jag och min kompanjon grottan med en kasse fylld med härlig kultur: 2 nummer av tidningen Brand, nån bok om veganism och
TVÅ ALLDELES YPPERLIGA SERIEBÖCKER
- 'Slåss som en tjej' av Tiitu Takalo, om en grupp anarkafeminister som bestämmer sig för att ge igen på en våldtäktsman.
- Och den andra boken! Är den som har frälst mig mest av allt på många år: MARAN av Lina Neidestam
Boken är nåt så ovanligt som ett porr-epos i norrländska skogar; full med älvor, varulvar och andra sagoting!
Men det är inte det som gjort mig alldeles lyrisk! Utan det är Linas fantastiska teknik. Jag hittar inte ens ord för det, men den precisionen i tuschstrecken, detaljrikedomen och användandet av färger.. Det är så sablans snyggt! Verkligt fastän det är väldigt serietecknaraktigt. Allt arbete konstnären har lagt ner syns verkligen, all noga studerande av referensbilder märks, det är så nära perfektion jag kan tänka mig.
Lina har återuppväckt min gamla passion för Don Rosa. Hennes noggrannhet och sinne för detaljer påminner väldigt mycket om min barndoms favorittecknare. Det enda som saknas är ankorna. Nu är det nakna kroppar i massor istället. Jag måste säga att mitt vuxna, testosteronstinna jag gillar Maran mer än vad jag gillar Joakim von Ankas Liv.
kontentan av allt detta dravvel är; JAG SKA SÄTTA FART PÅ MITT RITANDE!
här, smakprov! .. och ja, jag är egocentrisk såklart.
true story.
kossan var redan på pappret.
Le öppningstal
Hej allesammans och varmt välkomna till min sprojlans nya blogg!
Min tanke med denna är inte enbart för att fylla på min ego-bägare med snitsiga komplimanger om hur himlans snygg och smart jag är, utan också för att faktiskt tillsynliggöra att det finns såna som mig. Då menar jag alltså grymma personer som kommit till den insikten att de lever sitt liv för sig själva, och kan inte gå omkring i sitt skal hela livet. Personer som brytit ut ur samhällets förväntningar på en och vågat ta sig det liv en själv vill leva.
Jag talar om transexualism.
Tyvärr är det ofta så att många som går igenom en könskorrigering (könsbyte för er vanliga dödliga) väljer att, efter de är klara med hela utredningen och fått de operationer de velat ha (om de ville det), leva såkallat 'stealth'. De lever helt i sin nya könsroll och lämnar sitt förflutna bakom sig.
Jag vill hellre lämna mitt bakomflutna framför mig, som en god vän en gång sa till mig.. Eller?
Jag vill kunna hjälpa andra som ifrågasätter samhällets 2 (TVÅ) könsroller, baserat enbart på biologiskt kön.
Jag vill kunna stötta de som vill slå sig ut ur patriarkatets bojor, ut ur heteronormen och tvåsamheten!
Oj. nu blev det jävligt politiskt, men nu kommer allt det ni väntat på: filmen!
MMMMÖÖÖÖÖRRRKKKLLLLÄÄÄÄGGGGGGGNNNNIIIIINNNNGGGG!!
best spent 7,40 minutes of your life, right?
BEAR (björn??) in mind that detta var när jag kalasade min 4e månad och nu har jag gått ytterligare 3 månader på testosteron. Så ni är ju varmt välkomna tillbaka för att se vad som hänt därefter.. mm-mmm!!
Min tanke med denna är inte enbart för att fylla på min ego-bägare med snitsiga komplimanger om hur himlans snygg och smart jag är, utan också för att faktiskt tillsynliggöra att det finns såna som mig. Då menar jag alltså grymma personer som kommit till den insikten att de lever sitt liv för sig själva, och kan inte gå omkring i sitt skal hela livet. Personer som brytit ut ur samhällets förväntningar på en och vågat ta sig det liv en själv vill leva.
Jag talar om transexualism.
Tyvärr är det ofta så att många som går igenom en könskorrigering (könsbyte för er vanliga dödliga) väljer att, efter de är klara med hela utredningen och fått de operationer de velat ha (om de ville det), leva såkallat 'stealth'. De lever helt i sin nya könsroll och lämnar sitt förflutna bakom sig.
Jag vill hellre lämna mitt bakomflutna framför mig, som en god vän en gång sa till mig.. Eller?
Jag vill kunna hjälpa andra som ifrågasätter samhällets 2 (TVÅ) könsroller, baserat enbart på biologiskt kön.
Jag vill kunna stötta de som vill slå sig ut ur patriarkatets bojor, ut ur heteronormen och tvåsamheten!
Oj. nu blev det jävligt politiskt, men nu kommer allt det ni väntat på: filmen!
MMMMÖÖÖÖÖRRRKKKLLLLÄÄÄÄGGGGGGGNNNNIIIIINNNNGGGG!!
best spent 7,40 minutes of your life, right?
BEAR (björn??) in mind that detta var när jag kalasade min 4e månad och nu har jag gått ytterligare 3 månader på testosteron. Så ni är ju varmt välkomna tillbaka för att se vad som hänt därefter.. mm-mmm!!
